10 tips för optimal dricksvattenhygien
Obegrumlad njutning av dricksvatten
1. Orsaker till kvalitetsförsämringar
En försämring av dricksvattenkvaliteten kan bland annat uppstå genom rörledningsinstallationen, genom kontakt med olämpliga material, stagnation i mindre använda ledningsavsnitt och/eller otillåten uppvärmning. Om dessa faktorer förbises i en dricksvatteninstallation främjas bakterietillväxten.
Detta kan leda till hälsoskador och till och med innebära fara för liv och lem.
Rörledningssystem från SANHA® uppfyller fullt ut de höga kraven på det använda materialet. Beroende på användningsfall och dricksvattnets beskaffenhet finns hos oss system av premiumrostfritt stål, koppar, blyfria kiselhaltiga kopparlegeringar och/eller plast som alltid möjliggör en behovsanpassad lösning och säkerställer ett optimalt skydd av dricksvattenkvaliteten.
Förutom det använda materialet för kopplingar och rör i dricksvatteninstallationer spelar även installationstekniken en mycket viktig roll. Utöver det korrekta valet av hygieniskt lämpliga material och anläggningskomponenter är naturligtvis en på hygienen anpassad anläggningsplanering en grundförutsättning för kvaliteten, beständigheten och hållbarheten hos en dricksvatteninstallation. Under de senaste åren har det på grund av vetenskapliga undersökningar blivit allt tydligare att bakterier från dricksvatten är ansvariga för betydligt fler infektioner än vad man tidigare antog.
Därför måste ingenjörers, installatörers och driftsansvarigas fokus i högre grad riktas mot detta ”mikrobiologiska problem” för att när som helst säkerställa hygieniskt oklanderligt, rent dricksvatten vid tappställen. De nedanstående redogörelserna ska ge planeraren, installatören och den driftsansvarige en allmän överblick över de för dricksvatteninstallationer relevanta indikatorbakterierna, hygieniskt korrekta installationsmetoder och fackmässig idriftsättning.
2. Blyfri dricksvatteninstallation
Betydelsen av blyfria material ökar ytterligare genom aktuella regulatoriska utvecklingar – och behovet av åtgärder är akut. Med EU:s reviderade dricksvattendirektiv, den nya versionen av ECHA-listan (se nedan) samt den successiva, snart förestående anpassningen av nationella bestämmelser skärps kraven på material i kontakt med dricksvatten ytterligare. Många hittills tillåtna (koppar-)legeringar kommer då inte längre att vara tillåtna inom dricksvattenområdet och inte ens att släppa ut dem på marknaden för detta ändamål är tillåtet.
Planerare, installatörer och driftansvariga måste redan idag beakta dessa krav vid nybyggnads-, sanerings- och moderniseringsprojekt. En tidig övergång till lämpliga blyfria material skapar planerings- och investeringssäkerhet, undviker senare eftermonteringar och stödjer den långsiktiga efterlevnaden av lagstadgade krav, eftersom en lageromsättning trots allt kan ta flera år.
3. Indikatorbakterier för bedömning av dricksvattenkvalitet
Legionella
Kolibakterie (E.coli)
Denna bakterie förekommer hos människa och djur i tarmen; den hör inte hemma i dricksvatten. Det finns dock återkommande rapporter om kontaminering. Särskilt i landsbygdsområden med omfattande jordbruksverksamhet kan det ske inträngning i grundvattnet. Bakterien orsakar bl.a. mag-tarm-komplikationer, blindtarms- och bukhinneinflammationer. På liknande sätt uppträder en annan fekal bakterie, enterokocker – de har dessutom en särskilt lång överlevnadstid.
Pseudomonader
Denna bakterie är en kallvattenbakterie. Särskilt dåligt eller sällan genomströmda ledningsavsnitt kan vara angripna. Dessa uppträder i felaktigt planerade eller äldre ledningssystem (stagnation). Risker: lunginflammation eller urinvägsinfektioner.
Biofilm
Biofilmer är ingen bakterie eller enskild mikrob, utan ett skikt som ger andra organismer näring. Därför finns det inte något gränsvärde för biofilmer, utan bara för vissa mikroorganismer. De bildas på mycket kort tid i varje rörledning. De är inte i alla fall hälsoskadliga. Tvärtom skyddar de delvis rörens insida och hjälper till och med till att hålla vattnet rent. Bildningen och sammansättningen av biofilmen beror också på pH-värdet och vattentemperaturen. De gynnar dock även etablering av hälsofarliga bakterier som Legionella (se ovan).
4. (Organiska) material i dricksvatteninstallationer
- KTW-riktlinjer som innehåller hygienkrav för plaster och silikoner,
- Riktlinjer för beläggningar
- Riktlinjer för elastomerer
Riktlinjer för smörjmedel samt riktlinjer för bagatellmängder används för att bedöma ämnen som förekommer i små mängder och normalt inte når dricksvattnet. Detta omfattar katalysatorer och initiatorer, ytbehandling av garn och vävar, lösningsmedel för tillsatser och andra hjälpämnen.
KTW-riktlinjen ersätts från och med den 21 mars 2021 av "Grunden för bedömning av plaster och andra organiska material i kontakt med dricksvatten". På grund av covid-19-pandemin förlängdes dock övergångsbestämmelserna med två år. UBA:s bedömningsgrund för metalliska material är redan bindande.
Särskilt vid användning av organiska material måste det säkerställas att mikroorganismer inte får någon grogrund. Sådana organiska material är till exempel EPDM‑tätningar. Alla organiska material som SANHA® använder för tätningar genomgår därför regelbundet de nödvändiga kemiska och mikrobiologiska testerna hos MPA Dortmund enligt DVGW-Arbeitsblatt W 270.
På så sätt säkerställs fortlöpande att endast material av högsta kvalitet används i SANHA®-installationssystemen och att en negativ påverkan på dricksvattenkvaliteten kan uteslutas.
5. Optimala material & system
- flödesoptimerat utformade böjar,
- T-stycken och gängade anslutningsdelar,
- väggvinklar respektive väggbrickor,
- dubbelväggbrickor i premiumutförandena CuSi och rostfritt stål
6. Intensivt samarbete mellan alla inblandade
Egentligen ja. Ändå kan vikten av samarbete inte betonas tillräckligt ofta, eftersom det inte bara är mycket som måste beaktas utan också en hel del står på spel.
Alla känner till fenomenet: Alla inblandade arbetar egentligen bra tillsammans, men i ett avsnitt eller delprojekt utgår var och en från att den andra är ansvarig eller tar hand om det – och då blir det ingen som gör det. Detta går lätt att undvika – och alla, vare sig planerare, installatör, byggledare eller byggherre – bör vara medvetna om detta i förväg. Enligt smittskyddslagen (IfSG) gäller nämligen att ”vatten för mänsklig användning […] ska vara av sådan beskaffenhet att förtäring eller användning inte befaras skada människors hälsa, särskilt genom sjukdomsalstrare”. Installationen omfattar inte bara rör och kopplingar, utan även avstängningsventiler, vattenmagasin, tappställen, armaturer och mycket mer. Det handlar om rätt installationssätt (t.ex. slingainstallation med dubbla väggbrickor), att säkerställa tillräckligt höga temperaturer i drift, att hålla ett minsta tidsintervall för vattenutbyte, geodetisk höjd, samtidighetsfaktor m.m., och ansvariga för detta är framför allt installatören samt planeraren.
Dricksvattenförordningen, DIN, DVGW, ZVSHK...
Därtill kommer att lagar, föreskrifter och tekniska regler inte alltid är helt överblickbara. Förutom dricksvattenförordningen och DIN EN 806 gäller DIN EN 1717 (skydd av dricksvatten mot föroreningar) samt i vissa fall – naturligtvis inte i alla – nationella tilläggsstandarder såsom DIN 1988-100 till -600. Därtill kommer DVGW W-regler, VDI 6023, ZVSHK-faktablad osv.
Det är därför klokt att inte förlita sig på en enda inblandad och dennes elefantminne, utan helt enkelt fråga. I bästa fall finns det en skriftlig plan för detta. Betydelsen av ett nära samarbete understryks också av att bristfällig dricksvattenkvalitet enligt den för närvarande gällande dricksvattenförordningen utgör en straffbar handling. Dessutom föreskriver DIN EN 806 (Tekniska regler för dricksvatteninstallation) att en installation med en beräknad livslängd på 50 år ska uppfylla funktionskraven, inte orsaka skada och inte få äventyra hälsan.
Redan av detta följer för alla typer av dricksvatteninstallationer – alltså inte bara för hotell, restaurang, sjukhus, äldreboenden eller liknande anläggningar utan även i enfamiljshus – att största omsorg måste iakttas när det gäller hygieniska aspekter. Därför gäller även här: Den som pratar kan få hjälp!
7. Reducering av stagnationstider
På grund av normal användning kan stagnationstider i dricksvatteninstallationer aldrig helt undvikas, men vid korrekt dimensionering och placering av rörledningar och anslutningar till tappställen kan de minimeras. För detta är det viktigt att dimensionera ledningssystemet efter behov, så att ett tillräckligt utbyte av vattnet i systemet kan ske redan under normal drift. Förutsättningen för detta är en exakt rörnätberäkning med hänsyn till de faktiska enskilda motstånden och en given, till användarbeteendet anpassad samtidighetsfaktor [1].
8. Sling- och ringledning
9. Den hygieniskt oklanderliga täthetsprovningen
Där fastslås tydligt att täthetsprovning med vatten inte får utföras om det efter tryckprovningen kan förväntas längre stagnationstider, om ledningarna inte kan tömmas helt, om ledningar på grund av frostrisk inte kan trycksättas med vatten, eller om ledningar måste provas av skäl kopplade till byggprocessens fortskridande men därefter ännu inte kan tas i drift.
10. Täthetsprovning med tryckluft eller inertgas
Om man utgår från att en täthetsprovning i regel måste genomföras för att ledningarna slutligen ska kunna isoleras och ursparingar stängas, bör man i princip, även i enfamiljshus, räkna med en längre stagnationsfas efter täthetsprovningen. En hygieniskt oklanderlig täthetsprovning är därför endast möjlig i form av en „Trockenprüfung“ med oljefri tryckluft eller inertgas (kväve eller koldioxid). Denna provning ska utföras i två steg, nämligen täthetsprovningen (förprovning) och den efterföljande hållfasthetsprovningen (huvudprovning). Täthetsprovningen utförs med ett provtryck på 15 kPa (150 mbar).
Provningstiden är vid upp till 100 liter ledningsvolym minst 120 minuter. För varje ytterligare 100 liter ledningsvolym förlängs provningstiden med 20 minuter. De använda manometrarna måste vara kalibrerade och möjliggöra en avläsningsnoggrannhet på 0,1 kPa (1 mbar). Hållfasthetsprovningen utförs upp till och med ledningsdimension DN 50 med 300 kPa (3000 mbar).
För ledningsdimensioner större än DN 50 ska provtrycket vara 100 kPa (1000 mbar). Provningstiden är 10 minuter - under denna tid får inget tryckfall kunna konstateras. Även vid denna provning måste de använda manometrarna vara kalibrerade och möjliggöra en avläsningsnoggrannhet på 0,1 kPa (1 mbar).
1] Grundtanken med samtidighetsfaktorn är att toppbehovet inte tas ut samtidigt i alla bostadsenheter.