10 tips för optimal dricksvattenhygien
Obegrumlad njutning av dricksvatten
1. Orsaker till kvalitetsförsämringar
En försämring av dricksvattenkvaliteten kan bland annat uppstå genom rörledningsinstallationen, genom kontakt med olämpliga material, stagnation i mindre använda ledningsavsnitt och/eller otillåten uppvärmning. Om dessa faktorer förbises i en dricksvatteninstallation främjas bakterietillväxten.
Detta kan leda till hälsoskador och till och med innebära en fara för liv och hälsa.
Rörledningssystem från SANHA® uppfyller fullt ut de höga kraven på det använda materialet. Beroende på användningsområde och dricksvattnets beskaffenhet finns hos oss system av premium-rostfritt stål, koppar, blyfria kiselhaltiga kopparlegeringar och/eller plast tillgängliga, som alltid möjliggör en behovsanpassad lösning och säkerställer ett optimalt skydd av dricksvattenkvaliteten.
Förutom det använda materialet för kopplingar och rör i dricksvatteninstallationer spelar även installationstekniken en mycket betydande roll. Utöver rätt val av hygieniskt lämpliga material och anläggningskomponenter är naturligtvis en på hygien anpassad anläggningsplanering en grundförutsättning för kvalitet, beständighet och hållbarhet hos en dricksvatteninstallation. Under de senaste åren har det utifrån vetenskapliga undersökningar blivit allt tydligare att bakterier från dricksvattnet är ansvariga för betydligt fler infektioner än vad man tidigare antagit.
Därför måste ingenjörers, installatörers och driftansvarigas fokus i högre grad riktas mot detta ”mikrobiologiska problem” för att när som helst säkerställa hygieniskt felfritt, rent dricksvatten vid tappställen. Följande redogörelse ska ge planerare, installatörer och driftansvariga en allmän överblick över för dricksvatteninstallationer relevanta indikatorbakterier, hygieniska installationsmetoder och fackmässig idrifttagning.
2. Blyfri dricksvatteninstallation
Betydelsen av blyfria material ökar ytterligare genom aktuella regulatoriska utvecklingar - och behovet av åtgärder är akut. Med det reviderade EU-dricksvattendirektivet, den omarbetade ECHA-listan (se nedan) samt den successiva anpassningen av nationella regler inom kort skärps kraven på material i kontakt med dricksvatten ytterligare. Många hittills tillåtna (koppar)legeringar kommer då inte längre att vara tillåtna inom dricksvattenområdet och det är inte ens tillåtet att släppa ut dem på marknaden för detta ändamål.
Projekterare, installatörer och driftsansvariga måste redan i dag ta hänsyn till dessa krav vid nybyggnation, renovering och moderniseringsprojekt. En tidig övergång till lämpliga blyfria material skapar planerings- och investeringssäkerhet, undviker senare eftermonteringar och stödjer den långsiktiga efterlevnaden av lagkrav, eftersom en lagerrotation trots allt kan ta flera år i anspråk.
3. Indikatorbakterier för bedömning av dricksvattenkvalitet
Legionella
Kolibakterie (E. coli)
Denna bakterie förekommer i människors och djurs tarm; den hör inte hemma i dricksvatten. Det förekommer dock återkommande rapporter om kontaminering. Särskilt i landsbygdsområden med intensiv jordbruksverksamhet kan grundvattnet förorenas. Bakterien orsakar bl.a. mag-tarm-komplikationer, blindtarms- och bukhinneinflammation. En annan fekal bakterie, enterokocker, verkar på liknande sätt – de har dessutom särskilt lång överlevnadstid.
Pseudomonader
Denna bakterie är ett kallvattenkim. Särskilt dåligt eller sällan genomströmda ledningsavsnitt kan vara angripna. Dessa uppstår i felaktigt planerade eller äldre ledningssystem (stagnation). Risker: lunginflammation eller urinvägsinfektioner.
Biofilm
Biofilmer är inte en bakterie eller enskild mikrob, utan ett skikt som ger andra organismer näring. Därför finns det inget gränsvärde för biofilmer, utan endast för vissa mikrober. De bildas på mycket kort tid i varje rörledning. De är inte skadliga för hälsan i alla fall. Tvärtom skyddar de delvis rörens insida och hjälper till att hålla vattnet rent. Bildningen och sammansättningen av biofilmen beror också på pH-värde och vattentemperatur. De kan dock också gynna etablering av hälsofarliga bakterier som legionella (se ovan).
4. (Organiska) material i dricksvatteninstallationer
- KTW-riktlinjer som innehåller hygienkrav för plast och silikoner,
- Beläggningsriktlinjer
- Elastomer-riktlinjer
Riktlinjer för smörjmedel samt de minimis-riktlinjerna används för att bedöma ämnen som förekommer i små mängder och normalt inte hamnar i dricksvattnet. Detta omfattar katalysatorer och initiatorer, ytbehandling av garn och vävar, lösningsmedel för tillsatser och andra hjälpämnen.
KTW-riktlinjen ersätts från och med den 21 mars 2021 av "Grund för bedömning av plaster och andra organiska material i kontakt med dricksvatten". På grund av covid-19-pandemin förlängdes dock övergångsbestämmelserna med två år. UBA:s bedömningsgrund för metalliska material är redan bindande.
Särskilt vid användning av organiska material måste det säkerställas att detta inte erbjuder mikroorganismer någon grogrund. Sådana organiska material är till exempel EPDM-packningar. Alla organiska material som SANHA® använder för tätningar genomgår därför regelbundet vid MPA Dortmund de nödvändiga kemiska och mikrobiologiska provningarna enligt DVGW arbetsblad W 270.
Genom detta säkerställs fortlöpande att endast material av högsta kvalitet används i SANHA®-installationssystemen och att en negativ påverkan på dricksvattenkvaliteten utesluts.
5. Optimala material & system
- flödesoptimerat utformade böjar,
- T-stycken och gängade anslutningsdelar,
- väggvinklar respektive väggplattor,
- dubbla väggplattor i premiumlösningarna CuSi och rostfritt stål
6. Intensive Zusammenarbeit aller Beteiligten
Eigentlich ja. Dennoch kann die Bedeutung der Kooperation nicht oft genug betont werden, denn es muss nicht nur viel beachtet werden, sondern es steht auch einiges auf dem Spiel.
Jeder kennt das Phänomen: Alle Beteiligten arbeiten eigentlich gut zusammen, doch bei einem Abschnitt oder Teilprojekt geht jeder davon aus, dass der andere zuständig ist oder sich kümmert – und dann kümmert sich niemand. Dabei lässt sich das leicht vermeiden – und alle, ob Planer, Installateur, Bauleiter oder Bauherr – sollten sich dessen im Vorfeld bewusst sein. Schließlich gilt laut Infektionsschutz-Gesetz (IfSG), dass "Wasser für den menschlichen Gebrauch […] so beschaffen sein [muss], dass durch seinen Genuss oder Gebrauch eine Schädigung der menschlichen Gesundheit, insbesondere durch Krankheitserreger, nicht zu besorgen ist". Die Installation umfasst nicht nur die Rohre und Fittings, sondern auch die Absperrventile, Wasserspeicher, die Zapfstellen, Armaturen und vieles mehr. Es geht um die richtige Installationsart (z. B. Schleifeninstallation mit Doppelwandscheiben), die Gewährleistung ausreichend hoher Temperaturen im Betrieb, die Einhaltung eines Mindestzeitraums für den Wasseraustausch, geodätische Höhe, Gleichzeitigkeitsfaktor uvm. und verantwortlich dafür sind v.a. der Installateur sowie der Planer.
Trinkwasserverordnung, DIN, DVGW, ZVSHK...
Hinzu kommt, dass die Gesetze, Vorschriften und Technischen Regeln nicht immer komplett überschaubar sind. Neben Trinkwasserverordnung und DIN EN 806 gelten die DIN EN 1717 (Schutz des Trinkwassers vor Verunreinigungen) sowie in bestimmten Fällen – natürlich nicht in allen – nationale Erweiterungsnormen wie die DIN 1988-100 bis -600. Hinzu kommen DVGW W-Regeln, die VDI 6023, ZVSHK-Merkblätter usw.
Da macht es doch Sinn, sich nicht auf einen Beteiligten und sein Elefantengedächtnis zu verlassen, sondern schlicht und ergreifend nachzufragen. Im Idealfall gibt es dazu einen schriftlichen Plan. Die Bedeutung einer engen Zusammenarbeit wird auch dadurch unterstrichen, dass eine mangelhafte Trinkwasserqualität nach der zurzeit gültigen Trinkwasserverordnung einen Straftatbestand darstellt. Zudem gibt die DIN EN 806 (Technische Regeln Trinkwasserinstallation) vor, dass eine Installation für eine kalkulierte Lebensdauer von 50 Jahren den funktionalen Anforderungen entsprechen muss, keinen Schaden anrichten und die Gesundheit nicht gefährden darf.
Alleine schon hieraus leitet sich für jede Art von Trinkwasserinstallationen, also nicht nur für Hotels, Gastronomie, Krankenhäuser, Altenheime oder ähnliche Anlagen, sondern auch im Einfamilienhaus die Notwendigkeit ab, größte Sorgfalt bei der Beachtung hygienischer Aspekte walten zu lassen. Daher gilt auch hier: Wer redet, dem kann geholfen werden!
7. Reduzierung von Stagnationszeiten
Aufgrund der üblichen Nutzung lassen sich Stagnationszeiten in Trinkwasserinstallationen niemals ganz vermeiden, bei korrekter Dimensionierung und Anordnung der Rohrleitungen und Objektanschlüsse jedoch minimieren. Hierzu ist es wichtig, das Leitungssystem bedarfsgerecht zu dimensionieren, damit bereits im normalen Betrieb ein ausreichender Wechsel des im System befindlichen Wassers stattfinden kann. Voraussetzung hierfür ist eine exakte Rohrnetzberechnung unter Berücksichtigung der tatsächlichen Einzelwiderstände und einem vorgegebenen, dem Nutzerverhalten angepassten Gleichzeitigkeitsfaktor [1].
8. Sling- och ringledning
9. Den hygieniskt oklanderliga täthetsprovningen
Där fastslås tydligt att en täthetsprovning med vatten inte får utföras om längre stagnationstider kan förväntas efter tryckprovningen, ledningarna inte kan tömmas fullständigt, ledningarna på grund av frostpåverkan inte kan tryckprovas med vatten, eller ledningarna av byggskäl måste provas men därefter ännu inte kan tas i drift.
10. Täthetsprovning med tryckluft eller inertgas
Om man utgår från att en täthetsprovning i regel måste utföras för att ledningarna slutligt ska kunna isoleras och utsparingar kunna stängas, måste man i grunden, även vid enfamiljshus, räkna med en längre stagnationsfas efter täthetsprovningen. En hygieniskt oklanderlig täthetsprovning är därför endast möjlig i form av en „torrprovning“ med oljefri tryckluft eller inertgas (kväve eller koldioxid). Denna provning ska genomföras i två steg, nämligen täthetsprovningen (förprovning) och den efterföljande hållfasthetsprovningen (huvudprovning). Täthetsprovningen utförs med ett provtryck på 15 kPa (150 mbar).
Provningstiden är vid upp till 100 liters ledningsvolym minst 120 minuter. För varje ytterligare 100 liter ledningsvolym förlängs provningstiden med 20 minuter. De använda manometrarna måste vara kalibrerade och medge en avläsningsnoggrannhet på 0,1 kPa (1 mbar). Hållfasthetsprovningen utförs upp till och med ledningsdimension DN 50 med 300 kPa (3000 mbar).
Vid ledningsdimensioner större än DN 50 ska provtrycket vara 100 kPa (1000 mbar). Provningstiden är 10 minuter - under denna tid får inget tryckfall vara märkbart. Även vid denna provning måste de använda manometrarna vara kalibrerade och medge en avläsningsnoggrannhet på 0,1 kPa (1 mbar).
1] Grundtanken med samtidighetsfaktorn är att toppbehovet inte tas ut samtidigt i alla bostadsenheter.